tankarna
har ej skrivit här på länge.
just nu har jag sån himla ångest. har inte haft denna ångest snart på 6 veckor. sen jag kom hit, till england. jag har mått så bra på alla sätt och vis. ingen ångest, inga mattankar (eller jo, absolut, men inte på samma sätt som förut). allt har bara flytit på. sitter nu här med en cigarett, för att lugna... jag har inte tränat på 6 veckor. inte rört mig. inte alls. förutom när jag tagit mig till jobbet, när jag varit ute och supit på helger, när jag dansat. bara det.
jag är smalare nu än i höstas då jag tränade minst 1-2 timmar per dag. då jag levde på sallad och ägg, frukt och kyckling. då jag ständigt tänkte på vad jag åt. slutade med hets hela hösten, var 7:e eller 10:e dag.
helt stört. jag har inte tänkt på vad jag ätit nu. aldrig gått hungrig. aldrig hetsätit eller svultit mig själv. jag har ätit mkt pasta (vilket varit totalförbjudet senaste snart 3 åren), jag har ätit choklad när jag velat, glass. i måttliga mängder. och jag mår BRA. jag ser tusen gånger friskare ut. jag är smalare. jag vet inte vad jag väger. vill inte veta heller. men många kläder som var för små i höstas passar nu. vissa sitter t.o.m. löst. och det är storlek S.
vill bara fortsätta leva som jag gjort nu sen jag kom hit, utan att behöva bry mig om de snart 3 åren som varit. utan att behöva tänka på VAD jag ska äta. NÄR jag ska äta. HUR mkt kalorier allt innehåller. jag orkar inte det... men... igår när jag gick till gymmet för första gången på säkert 2 månader... då kom tankarna tillbaka. jag vet inte varför, de bara kom automatiskt. "det här räcker inte! träna mer!", "du har bara brännt 200 kalorier!", "ät så lite som möjligt!". sen på restaurangen igår satt jag i min hemlighet och räknade ut hur mkt jag ätit den dagen. det har jag inte gjort förut sen jag kom hit. jag satt och räknade ut och la på extra kalorier på middagen. jag vet inte vad jag ska göra. jag blir så rädd. nu är jag asrädd för att bli tjock igen. jag orkar inte med det här.
tror kanske att träning på gym, i mitt fall, kopplas ihop för mkt med ätstörningen. det kanske inte är bra för mig att gå till gymmet. men jag behöver röra på mig. men ska jag börja må såhär igen, då orkar jag inte. jag vill inte fastna i det här igen. jag hade en sån här period förra året också, den varade i ca 1 månad. sen började jag svälta mig själv och varva med hets. jag vägde då 50 kg kanske. sen gick jag upp till 60. fick bristningar här och där. jag är asrädd.
vad fan ska jag göra?! jag kan inte hålla på såhär. jag är fan 20 år. men nu känns det som att jag måste tvinga mig själv att äta, annars kommer jag hamna där igen. och denna stress och ångest jag sitter med för tillfället (efter att jag åt lunch) gör att jag tror att jag kommer gå upp 10 kg nu igen, att jag imorn inte ska kunna få på mig kläderna.
alltså, det är så jävla lustigt det där. i förrgår, åt jag choklad, mådde bra, hade inte rört på mig nåt speciellt. jag tyckte jag såg smal ut. igår, när jag gick till gymmet var jag smal. när jag kom hem såg jag mig själv som ett fetto. samma idag när jag granskade mig i spegeln. alltså vad FAAAAAN är problemet! snälla. jävla tankar. lämna mig i fred. för börjar jag må så som jag gjorde i höstas, då vet jag inte vad jag gör.
nu har jag ätit idag:
frukost: 1 äpple, 2 dl capuccino
mellanmål: 1 grov minibaguette (minsta storleken)
lunch: spaghetti med en halv tomat och pesto, 1 äpple och 1,5 dl yoghurt.
detta gör att jag snart måste åka till gymmet. tankarna bara snurrar. allt är gymmets fel. jag skulle aldrig gått dit. men vafan, jag kan ju inte bara sitta inomhus och aldrig röra på mig? jag älskar att promenera, men det är för kallt. för mkt snö.
gud. vill gråta. jag kan inte slappna av överhuvudtaget. varför kom tankarna tillbaka?!?!?!?!
just nu har jag sån himla ångest. har inte haft denna ångest snart på 6 veckor. sen jag kom hit, till england. jag har mått så bra på alla sätt och vis. ingen ångest, inga mattankar (eller jo, absolut, men inte på samma sätt som förut). allt har bara flytit på. sitter nu här med en cigarett, för att lugna... jag har inte tränat på 6 veckor. inte rört mig. inte alls. förutom när jag tagit mig till jobbet, när jag varit ute och supit på helger, när jag dansat. bara det.
jag är smalare nu än i höstas då jag tränade minst 1-2 timmar per dag. då jag levde på sallad och ägg, frukt och kyckling. då jag ständigt tänkte på vad jag åt. slutade med hets hela hösten, var 7:e eller 10:e dag.
helt stört. jag har inte tänkt på vad jag ätit nu. aldrig gått hungrig. aldrig hetsätit eller svultit mig själv. jag har ätit mkt pasta (vilket varit totalförbjudet senaste snart 3 åren), jag har ätit choklad när jag velat, glass. i måttliga mängder. och jag mår BRA. jag ser tusen gånger friskare ut. jag är smalare. jag vet inte vad jag väger. vill inte veta heller. men många kläder som var för små i höstas passar nu. vissa sitter t.o.m. löst. och det är storlek S.
vill bara fortsätta leva som jag gjort nu sen jag kom hit, utan att behöva bry mig om de snart 3 åren som varit. utan att behöva tänka på VAD jag ska äta. NÄR jag ska äta. HUR mkt kalorier allt innehåller. jag orkar inte det... men... igår när jag gick till gymmet för första gången på säkert 2 månader... då kom tankarna tillbaka. jag vet inte varför, de bara kom automatiskt. "det här räcker inte! träna mer!", "du har bara brännt 200 kalorier!", "ät så lite som möjligt!". sen på restaurangen igår satt jag i min hemlighet och räknade ut hur mkt jag ätit den dagen. det har jag inte gjort förut sen jag kom hit. jag satt och räknade ut och la på extra kalorier på middagen. jag vet inte vad jag ska göra. jag blir så rädd. nu är jag asrädd för att bli tjock igen. jag orkar inte med det här.
tror kanske att träning på gym, i mitt fall, kopplas ihop för mkt med ätstörningen. det kanske inte är bra för mig att gå till gymmet. men jag behöver röra på mig. men ska jag börja må såhär igen, då orkar jag inte. jag vill inte fastna i det här igen. jag hade en sån här period förra året också, den varade i ca 1 månad. sen började jag svälta mig själv och varva med hets. jag vägde då 50 kg kanske. sen gick jag upp till 60. fick bristningar här och där. jag är asrädd.
vad fan ska jag göra?! jag kan inte hålla på såhär. jag är fan 20 år. men nu känns det som att jag måste tvinga mig själv att äta, annars kommer jag hamna där igen. och denna stress och ångest jag sitter med för tillfället (efter att jag åt lunch) gör att jag tror att jag kommer gå upp 10 kg nu igen, att jag imorn inte ska kunna få på mig kläderna.
alltså, det är så jävla lustigt det där. i förrgår, åt jag choklad, mådde bra, hade inte rört på mig nåt speciellt. jag tyckte jag såg smal ut. igår, när jag gick till gymmet var jag smal. när jag kom hem såg jag mig själv som ett fetto. samma idag när jag granskade mig i spegeln. alltså vad FAAAAAN är problemet! snälla. jävla tankar. lämna mig i fred. för börjar jag må så som jag gjorde i höstas, då vet jag inte vad jag gör.
nu har jag ätit idag:
frukost: 1 äpple, 2 dl capuccino
mellanmål: 1 grov minibaguette (minsta storleken)
lunch: spaghetti med en halv tomat och pesto, 1 äpple och 1,5 dl yoghurt.
detta gör att jag snart måste åka till gymmet. tankarna bara snurrar. allt är gymmets fel. jag skulle aldrig gått dit. men vafan, jag kan ju inte bara sitta inomhus och aldrig röra på mig? jag älskar att promenera, men det är för kallt. för mkt snö.
gud. vill gråta. jag kan inte slappna av överhuvudtaget. varför kom tankarna tillbaka?!?!?!?!
