bra dag.

för jag har varken ätit för mkt (eller jo!) eller för lite. har rört på mig rätt bra trots allt. men känner mig ju fortfarande asfet. men vafan. man måste orka leva. jag skulle kunna träna, men något stoppar mig. jag vet att det är fel. jag får träna i morgon. jag har rört på mig tillräckligt. eller har jag det? (nej.)

alltså, det måste funka i längden.

tränar jag nu, då har jag satt upp ngt jag ska sträva efter varje dag. att rör jag inte på mig lika mkt varje dag, då får jag ångest för jag inte orkar eller för jag inte varit lika duktig.

blä.

Kommentarer
Postat av: DPYKM

Samma här. Jag älskar mat för det finns så mycket olika smaker, sorter, det får mig att må bra (skrev ett inlägg för ett tag sen, jag blir typ hög av att äta XD). Men på samma gång så hatar jag det så innerlig, mat gör en fet och du är beroende av det...



Hur länge har du haft äs?

Jag har haft fucked up relation till mat hela mitt liv känns det som...

Jag tycker vi har bra mål :P Att bli nöjda med oss själva. Jag är bara rädd att jag ska bli nöjd, ställa mig på vågen och bli knäckt... precis som du själv skrev...



Jag försöker verkligen ta vara på mitt förhållande, njuta av att vara älskad och älska tillbaka. Men vi har gått igenom så mycket att när jag mår psykiskt dåligt (som nu) så känns det som om allt jag gör är fel, jag är tjock och han äcklas, jag städar inte tillräckligt ofta, lagar inte tillräckligt god mat osv osv. Sen att inte kunna ha sex så känns det som om jag inte har något kvar att ge. Om vi inte ens har sex, vad har han då kvar att se fram emot hos mig?

Klart att han inte tänker så men jag gör....

2009-08-06 @ 22:00:10
URL: http://dontplayyouknowme.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0