splintered

usch. varför såg jag inte att jag faktiskt var rätt smal förut? varför nöjde jag mig inte då? det är så otroligt frustrerande att se bilder från då. jag var ju nästan smal.

men. jag ska inte sitta och deppa, utan jag ska kämpa. jag ska bli smal, för det är så jävla mkt snyggare. men väga mig tänker jag fan inte göra. ska kämpa så sjukt mkt nu!

och så har jag världens dilemma; jobba eller plugga i höst?!

jag blir så jävla deprimerad av tanken på att sitta hemma och inte göra ett skit, att inte ha några vänner som jag verkligen VILL träffa. för nu har jag inga sådana. typ... sen vill jag sitta i vackra kläder inspirerade av mina favoritdesigners som jag själv sytt. jag vill ha pengar. kunna resa, köpa kläder, skor och väskor. våga visa mig ute för att jag är SMAL och vet att jag har assnygga kläder och skitsnygg stil. jag vill kunna MASSOR, vara typ världens smartaste!

men HUR fan blir man det?

hur blir jag sådär smal? hur skaffar jag massor av nya vänner som älskar mig, som vill träffa mig? hur träffar jag en pojkvän? hur blir jag allmänbildag? hur blir jag ödmjuk mot folk jag ogillar? hur lär jag mig ta kritik? hur blir jag lycklig? hur gör jag för att tycka om att leva, slippa upp- och nedgångar hela tiden? hur fan gör jag det?

och åh. kan inte någon bara bestämma åt mig vad fan jag ska göra av mitt liv? jag kan ju ingenting. jag kommer inte få ett jobb. jag har alldeles för höga krav på mig själv inkl. noll självförtroende.

lycka till liksom.