ångest och pro ana.
jag mår asdåligt. har ätit pepparkakor och lussebullar. och har ångest.
"nu är allt förstört - bara börja om"
jag har sån äcklig ångest. ser mig själv som ett stort tjockt troll. trött och grinig konstant. orkar inte göra någonting. vad FAN ska jag göra?! jag vill bara svälta mig själv. vill att allt ska vara så lätt som det var förut. men det händer INGENTING. jag fortsätter vara fet. jag blir bara tjockare och tjockare känns det som. jag klarar inte av att umgås med smala människor. jag klarar inte av att vistas bland folk längre.
nu får det fan vara slut på detta en gång för alla. JAG SKA INTE GE UPP! men ändå gör jag det. jag tycker jag rör på mig konstant. men det händer ingenting. och jag vägrar ställa mig på vågen. det är ännu mer ångest. det är ngt jag skulle bryta ihop av.
vet ärligt inte hur jag ska lyckas denna gång. enda sedan april har jag försökt. jag orkar inte vara ätstörd. men jag orkar inte vara tjock. svält känns det enda som funkar just nu. och jag vet inte. jag vet ärligt inte hur jag ska orka. för misslyckas jag igen - då kommer jag snart ta självmord. för allting, ALLT, känns så sjukt hopplöst efter såna här misslyckanden. jag ska göra upp en plan som jag måste följa strikt fram till 1 januari. då jag lämnar sverige.
hoppas ni har en roligare fredagkväll än jag. jag funderar på att ställa in alla sociala sammanhang fram tills jag åker. jag klarar inte av att se ut såhär. känns som alla äter tusen gånger mer, men samtidigt är tusen gånger smalare. ÅHJAGORKARINTE. JAGKÄNNERMIGSÅJÄVLAENSAMOCHFET! HÖRAVDIGOMDUKÄNNERIGENDIGSÅKANSKEVIKANHJÄLPAVARANDRA.
*gråter*
"nu är allt förstört - bara börja om"
jag har sån äcklig ångest. ser mig själv som ett stort tjockt troll. trött och grinig konstant. orkar inte göra någonting. vad FAN ska jag göra?! jag vill bara svälta mig själv. vill att allt ska vara så lätt som det var förut. men det händer INGENTING. jag fortsätter vara fet. jag blir bara tjockare och tjockare känns det som. jag klarar inte av att umgås med smala människor. jag klarar inte av att vistas bland folk längre.
nu får det fan vara slut på detta en gång för alla. JAG SKA INTE GE UPP! men ändå gör jag det. jag tycker jag rör på mig konstant. men det händer ingenting. och jag vägrar ställa mig på vågen. det är ännu mer ångest. det är ngt jag skulle bryta ihop av.
vet ärligt inte hur jag ska lyckas denna gång. enda sedan april har jag försökt. jag orkar inte vara ätstörd. men jag orkar inte vara tjock. svält känns det enda som funkar just nu. och jag vet inte. jag vet ärligt inte hur jag ska orka. för misslyckas jag igen - då kommer jag snart ta självmord. för allting, ALLT, känns så sjukt hopplöst efter såna här misslyckanden. jag ska göra upp en plan som jag måste följa strikt fram till 1 januari. då jag lämnar sverige.
hoppas ni har en roligare fredagkväll än jag. jag funderar på att ställa in alla sociala sammanhang fram tills jag åker. jag klarar inte av att se ut såhär. känns som alla äter tusen gånger mer, men samtidigt är tusen gånger smalare. ÅHJAGORKARINTE. JAGKÄNNERMIGSÅJÄVLAENSAMOCHFET! HÖRAVDIGOMDUKÄNNERIGENDIGSÅKANSKEVIKANHJÄLPAVARANDRA.
*gråter*
Kommentarer
Postat av: J
Åh vad jag känner igen mig, tänkte exakt sådär för inte så länge sen. Men vet du jag har faktiskt blivit mer hoppfull nu, jag tror faktiskt att det går att vända! Jag hade hållt på och försökt och försökt och försökt i över 1 år, men misslyckats varje gång och inte gått ner nånting alls nästan. Men sen plötsligt för en månad sen så släppte det, och jag gick ner 5 kg. Inte så mycket egentligen, men tillräckligt för att lätta på MYCKET ångest och faktiskt börja tro att det GÅR att ändra sig!! Nu har jag dock börjat vackla litegrann, men jag tror fortfarande att jag skulle kunna klara det. Vi skulle kunna hjälpa varandra att bryta oss ur den där onda cirkeln en gång för alla? Det är så jäkla svårt men vi kan klara det båda två!
Trackback
