ångest.
jag fick inte känna mig en gnutta mindre fläskig och fet. jag är och förblir ett fetto. jag känner mig så jävla jävla tjock och jag har sån ångest. har bara suttit och inte gjort ett skit i två timmar. vet knappt varför jag har ångest, men vill inte göra någonting. bara försvinna.
jag orkar inte. varför kan jag inte bara få vara smal och må bra? vara älskad och glad? jag vill inte leva just nu. i morgon kanske saker och ting känns bättre. men just nu är allt bara så otroligt jävla värdelöst. jag vill fly.
känner fettet som bara väller. låren som trycks mot varandra. dubbelhakan som hänger och armarna som ser ut som två feta äckliga bebisarmar. åh jag vill gråta. varför? är det meningen att jag ska vara såhär fet?
ångestångestångest. vill isolera mig. jag som hade tänkt gå ut och festa. ALDRIG. men sprit kanske skulle hjälpa. fast nej. jag vill inte visa mig. och jag hatar alla äckliga, skabbiga människor som finns runtomkring mig. dö. och jag stör mig på mina föräldrar. på min bästa vän. på min bror. på alla. på allt.
enda räddningen är att bli smal. att bli smalast.
jag orkar inte. varför kan jag inte bara få vara smal och må bra? vara älskad och glad? jag vill inte leva just nu. i morgon kanske saker och ting känns bättre. men just nu är allt bara så otroligt jävla värdelöst. jag vill fly.
känner fettet som bara väller. låren som trycks mot varandra. dubbelhakan som hänger och armarna som ser ut som två feta äckliga bebisarmar. åh jag vill gråta. varför? är det meningen att jag ska vara såhär fet?
ångestångestångest. vill isolera mig. jag som hade tänkt gå ut och festa. ALDRIG. men sprit kanske skulle hjälpa. fast nej. jag vill inte visa mig. och jag hatar alla äckliga, skabbiga människor som finns runtomkring mig. dö. och jag stör mig på mina föräldrar. på min bästa vän. på min bror. på alla. på allt.
enda räddningen är att bli smal. att bli smalast.
Kommentarer
Trackback
