splintered

igår kväll, innan jag somnade, så sa jag högt "snälla, låt mig inte vakna upp i morgon". men här sitter jag.
jag vill nog inte leva längre. jag ser inte meningen med att jag ska gå runt här och må dåligt.

vi hade sex. det var inte bra. nu kommer vi nog aldrig mer ses. jag saknar så sättet vi pratade med varandra förut. han förstod liksom mig, och jag honom. vi hade så mycket att säga varandra. sån fin människa som tänkte nästan lika mycket som jag.
men igår, efter vi hade sex, så pratade vi ingenting. förut, innan, så fick jag så fina sms som värmde så himla mycket. jag fick aldrig några mer såna efter första gången vi låg med varandra. vad betyder det? vad fan vill människan? mitt hjärta klarar inte av mer.

just nu vill jag bara fly från det här jävla landet; det SKA bli av. när vet jag inte. kanske om ett par månader. men fan heller att jag stannar. jag är så trött på stockholm. så trött på alla människor här. ingen förstår något.

sen vill jag bara slippa se allt fett på kroppen. bara det är något som gör att jag inte står ut med mitt liv. fett. då kan man ju fråga sig varför jag tryckte i mig tre bullar igår.


hej, där är jag. jag brukar inte vilja visa mig i bikini. men i min ensamhet så funkar det väl. typ.