fuck forever.
hej. jag hatar mig själv och mitt liv. ingenting blir bättre. jag vet inte ens varför jag skriver just nu. jag har sådan ångest så vet inte ens vart jag ska ta vägen.
vi hade två dagar tillsammans. vi två. ja, numera behöver jag inte ta hand om bara mig själv. utan jag har en pojkvän. och det dödar mig. jag känner att detta kommer bryta ner mig totalt just nu. jag vet inte vad jag ska göra. jag kan ingenting annat göra just nu än att bara sitta/gråta/hyperventilera. vad fan ska jag göra?! just nu känner jag: JAG VILL FLY. jag klarar inte av detta. jag klarar inte av pressen.
jag vill supa. det vill jag just nu. supa. röka. inte behöva tänka. vill bli bortkopplad från verkligheten. denna verklighet dödar mig.
stress. press. krav. hela tiden. jag kan inte mer. jag passar inte in här.
fanvadjaghatarmigsjälvochalladessatankar.
vad ska jag med honom till? jag är rädd. så fruktansvärt rädd.
sen det här jag skrivit om tidigare; ASEXUALITET. jag tror på riktigt att jag är halvt asexuell. jag vet inte vad jag är. men sex känns inte naturligt för mig. jag känner mig inte ett dugg bekväm med en partner. jag behöver det liksom inte på samma sätt. jag blir rädd. jag hatar min kropp också. så sjukt mycket. tjock. tjocka lår. bröst med stora bröstgårdar. ful fitta - typ "bullfitta". jag trivs verkligen inte. hur fan ska man låta någon annan röra en på det sättet när man hatar sin egen kropp så mycket? plus att han är så smal. jag känner mig som en kossa. en stor fet kossa med sin lilla kalv, ungefär. sen kan han inte kyssas. jag är ärlig med allt här och jag orkar inte bry mig. men han kan inte det. det är inte ens skönt någonstans. bara jobbigt. sen blir han typ slemmig efter ett tag, hårda rörelser. jag vill liksom inte ens kyssa honom med tunga... hur ändrar man på det? sen när han är kåt, då liksom försöker han fingerpulla mig, vilket inte går. för han vet nog inte hur man ska göra och jag känner mig som ett freak, typ att min fitta är åt helvete. ja men då får jag runka av honom, och då ligger han bara där och slutar ta på mig, slutar hångla (eller vad man ska kalla hans kyssar...) och bara liksom förväntar sig att jag tycker det är askul. så kommer han och jag ligger där och ba "jaha, kul."
i alla fall, jag känner mig omänsklig. jag mår så sjukt dåligt pga detta. att jag inte kan ha sex, eller det blir liksom inte till något naturligt, utan påtvingat. tror vårt förhållande kommer ta slut pga detta. sen två dagar i rad sa han "vi borde duscha" första ggn så fanns ingen tid, jag ba vi hinner inte. (+ att jag inte vill visa upp mig i en dusch för honom...) andra ggn så fanns tid kanske (inte) men jag ba nej jag vill inte. vi skulle liksom iväg om 10 min och mitt hår tar ca 1 timme att torka. ja men han ba nähä ok...jag ba aa men du kan duscha själv. han ba nej jag vill inte. jag ba varför inte? han bara inte utan dig. jag ba ok, du kan ju duscha typ en min då. han ba nej jag vill inte.
ÅH JAG HATAR MIG SJÄLV SÅ JÄVLA MYCKET. VARFÖR ÄR JAG SÅ FUL??????????? alltså något är fel på mig. jag känner mig inte bra alls. i denna kropp, jag är inte jag. jag hatar det så sjukt mycket.
sen allt liksom, allt jag gör, hela min framtid. allt känns som en misslyckad tragedi. kommer sluta upp som ingenting alls. slösar pengar på studier som inte ger någonting. jävla skitliv. fyfan. nu ska jag ta ett bad och gråta/sen köpa sprit och glömma att jag lever eller nåt. fast fan nej. jag ska inte. men bada kan jag få göra. men fan vad jag inte vill var ahär längre. fan vad jag inte vet var jag hör hemma. ingenstans. jag orkar inte mer. jag vet inte vad jag ska ta mig till... detta gör så otroligt ont.
sen jävla ätstörningsskit. blir ändå aldrig smal. jävla mat. fan allt hade varit enklare utan det. och jag orkar inte med män. mår inte bättre med nån, det innebär bara att jag måste visa mig, jag vill inte liksom. ja men tyck att jag är dum i huvudet, äcklig, ful whatever. men ajg är såhär. kommer aldrig må bra. jag hatar att läsa om allas jävla sex överallt. jag hatar min kropp. minns en man som sa "i love your body" en jag hade sex med en gång. kan inte tro på det för fem öre.
vi hade två dagar tillsammans. vi två. ja, numera behöver jag inte ta hand om bara mig själv. utan jag har en pojkvän. och det dödar mig. jag känner att detta kommer bryta ner mig totalt just nu. jag vet inte vad jag ska göra. jag kan ingenting annat göra just nu än att bara sitta/gråta/hyperventilera. vad fan ska jag göra?! just nu känner jag: JAG VILL FLY. jag klarar inte av detta. jag klarar inte av pressen.
jag vill supa. det vill jag just nu. supa. röka. inte behöva tänka. vill bli bortkopplad från verkligheten. denna verklighet dödar mig.
stress. press. krav. hela tiden. jag kan inte mer. jag passar inte in här.
fanvadjaghatarmigsjälvochalladessatankar.
vad ska jag med honom till? jag är rädd. så fruktansvärt rädd.
sen det här jag skrivit om tidigare; ASEXUALITET. jag tror på riktigt att jag är halvt asexuell. jag vet inte vad jag är. men sex känns inte naturligt för mig. jag känner mig inte ett dugg bekväm med en partner. jag behöver det liksom inte på samma sätt. jag blir rädd. jag hatar min kropp också. så sjukt mycket. tjock. tjocka lår. bröst med stora bröstgårdar. ful fitta - typ "bullfitta". jag trivs verkligen inte. hur fan ska man låta någon annan röra en på det sättet när man hatar sin egen kropp så mycket? plus att han är så smal. jag känner mig som en kossa. en stor fet kossa med sin lilla kalv, ungefär. sen kan han inte kyssas. jag är ärlig med allt här och jag orkar inte bry mig. men han kan inte det. det är inte ens skönt någonstans. bara jobbigt. sen blir han typ slemmig efter ett tag, hårda rörelser. jag vill liksom inte ens kyssa honom med tunga... hur ändrar man på det? sen när han är kåt, då liksom försöker han fingerpulla mig, vilket inte går. för han vet nog inte hur man ska göra och jag känner mig som ett freak, typ att min fitta är åt helvete. ja men då får jag runka av honom, och då ligger han bara där och slutar ta på mig, slutar hångla (eller vad man ska kalla hans kyssar...) och bara liksom förväntar sig att jag tycker det är askul. så kommer han och jag ligger där och ba "jaha, kul."
i alla fall, jag känner mig omänsklig. jag mår så sjukt dåligt pga detta. att jag inte kan ha sex, eller det blir liksom inte till något naturligt, utan påtvingat. tror vårt förhållande kommer ta slut pga detta. sen två dagar i rad sa han "vi borde duscha" första ggn så fanns ingen tid, jag ba vi hinner inte. (+ att jag inte vill visa upp mig i en dusch för honom...) andra ggn så fanns tid kanske (inte) men jag ba nej jag vill inte. vi skulle liksom iväg om 10 min och mitt hår tar ca 1 timme att torka. ja men han ba nähä ok...jag ba aa men du kan duscha själv. han ba nej jag vill inte. jag ba varför inte? han bara inte utan dig. jag ba ok, du kan ju duscha typ en min då. han ba nej jag vill inte.
ÅH JAG HATAR MIG SJÄLV SÅ JÄVLA MYCKET. VARFÖR ÄR JAG SÅ FUL??????????? alltså något är fel på mig. jag känner mig inte bra alls. i denna kropp, jag är inte jag. jag hatar det så sjukt mycket.
sen allt liksom, allt jag gör, hela min framtid. allt känns som en misslyckad tragedi. kommer sluta upp som ingenting alls. slösar pengar på studier som inte ger någonting. jävla skitliv. fyfan. nu ska jag ta ett bad och gråta/sen köpa sprit och glömma att jag lever eller nåt. fast fan nej. jag ska inte. men bada kan jag få göra. men fan vad jag inte vill var ahär längre. fan vad jag inte vet var jag hör hemma. ingenstans. jag orkar inte mer. jag vet inte vad jag ska ta mig till... detta gör så otroligt ont.
sen jävla ätstörningsskit. blir ändå aldrig smal. jävla mat. fan allt hade varit enklare utan det. och jag orkar inte med män. mår inte bättre med nån, det innebär bara att jag måste visa mig, jag vill inte liksom. ja men tyck att jag är dum i huvudet, äcklig, ful whatever. men ajg är såhär. kommer aldrig må bra. jag hatar att läsa om allas jävla sex överallt. jag hatar min kropp. minns en man som sa "i love your body" en jag hade sex med en gång. kan inte tro på det för fem öre.
Kommentarer
Trackback
