ångest.
är min arvedel.
nej men seriöst, vad gör jag egentligen? varför skulle jag komma tillbaka. jag mår inte bra. jag kan inte bo med mina föräldrar heller. senaste dagarna har gått åt till att gå upp sent, promenera, sitta och läsa totalt onödiga bloggar som inte ger mig ett skit. kul. och jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. stanna här kan jag nog inte göra.
kul att typ jobba som telefonförsäljare. aldrig.
jag vill tillbaka. jag kan inte bo såhär. bo med mina föräldrar, sitta och le fast jag tycker allt suger just nu. träffa folk jag egentligen inte har lust att träffa. och så vidare...
maten går väl som den går. jag är ofta inte speciellt hungrig, dricker mest kaffe och cola känns det som. sallader och avokado. typ så. sprit på helger. vardagsdrack en del förra veckan. men hellre det än att må såhär som just nu. alkohol dämpar i alla fall det mesta.
ska snart träffa en som jag inte ens vill träffa. och folk frågar om jag vill ses. men jag orkar inte. nu börjar det bli som i höstas i denna stad; jag vill bara gömma mig. inte visa mig. vd håller jag på med? varför blir jag såhär? sen när jag tänker på framtiden så mår jag bara dåligt. i höst till exempel; vart fan ska jag ta vägen?! vet inte. alla försvinner. jag är kvar. men jag kan ju inte bo i en stad där jag knappt vill visa mig, vill bara vara anonym.
undrar varför jag känner mig så jävla vilsen just nu. undrar varför.
sen liksom. ser att fem st läser min blogg varje dag. jag uppdaterar knappt, men ändå. vilka är ni? och varför läser ni? (nyfiken)
puss.
nej men seriöst, vad gör jag egentligen? varför skulle jag komma tillbaka. jag mår inte bra. jag kan inte bo med mina föräldrar heller. senaste dagarna har gått åt till att gå upp sent, promenera, sitta och läsa totalt onödiga bloggar som inte ger mig ett skit. kul. och jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. stanna här kan jag nog inte göra.
kul att typ jobba som telefonförsäljare. aldrig.
jag vill tillbaka. jag kan inte bo såhär. bo med mina föräldrar, sitta och le fast jag tycker allt suger just nu. träffa folk jag egentligen inte har lust att träffa. och så vidare...
maten går väl som den går. jag är ofta inte speciellt hungrig, dricker mest kaffe och cola känns det som. sallader och avokado. typ så. sprit på helger. vardagsdrack en del förra veckan. men hellre det än att må såhär som just nu. alkohol dämpar i alla fall det mesta.
ska snart träffa en som jag inte ens vill träffa. och folk frågar om jag vill ses. men jag orkar inte. nu börjar det bli som i höstas i denna stad; jag vill bara gömma mig. inte visa mig. vd håller jag på med? varför blir jag såhär? sen när jag tänker på framtiden så mår jag bara dåligt. i höst till exempel; vart fan ska jag ta vägen?! vet inte. alla försvinner. jag är kvar. men jag kan ju inte bo i en stad där jag knappt vill visa mig, vill bara vara anonym.
undrar varför jag känner mig så jävla vilsen just nu. undrar varför.
sen liksom. ser att fem st läser min blogg varje dag. jag uppdaterar knappt, men ändå. vilka är ni? och varför läser ni? (nyfiken)
puss.
*****.
ligger i min säng. hälsar på föräldrarna och jag mår dåligt. verkligen dåligt. jag är typ full, eller påverkad just nu. och jag tänker bara skriva allt jag känner.
middagen. jag satt själv och åt. jag orkar inte ens ha ångest över att jag åt spaghetti och pesto och sen två brödskivor. jag orkar inte.v em bryr sig. jag drack vin också men det är skitsamma.v in är gott och nu mår jag typ asbra. eller inte.
jag känner mig helt svag i kroppen. ofta man blir såhär full av typ ett-två glas vin.
jag saknar honom.
jag saknar england.
jag vill vara full dygnet runt. för nu orkar jag.
så fort jag ser mina föräldrar får jag ångest. känns det som. allt blev sämre efter min syster kom från köpenhamn. jag hatar henne. min mamma klagar på mig för att jag var asotrevlig mot henne. men hon har fan varit så sjukt otrevlig mot mig hela min uppväxt. så whatever. jag bryr mig inte. det går inte att jämföra; hur jag mått gentemot vad hon mår nu! någon som klankat ner på mig hela mitt liv ungefär... sen ba "oj, jag kom på nu, typ 15 år senare, att jag kanske ska vara trevlig?"... nej, för fan. dra åt helvete. och föräldrarna då. de bryr sig inte ett skit.
idag är sista dag att söka. jag har sökt. men jag känner endast uppgivenhet x 100. kul!!!!!! vad fan ska jag göra av mitt liv? jag vet inte. jag känner mig inte duglig till någonting alls. jag mår bara bra när jag är sysselsatt, verkligen sysselsatt. så fort jag blir ensam eller som nu, ja då kommer ånegsten. och mat orkar jag inte med. orkar inte tänka på det. just nu vill jag bara vara full. jag vet inte om jag kommer orka leva mer.
hejdå.
alltärjujämtbaramittfel.jagtrorjagåkertillbakatillenglandochbosättermigdäretttagframöver.snällahjälpmignågon.
words.
att stl 25 skulle sitta löst kunde jag inte tro...
men jag känner mig fortfarande tjock. mina ben ser ut som elefantlår.
jag vet att jag fortfarande är ätstörd, men jag tänker inte sätta ngn etikett på mig själv. jag är den jag är. jag är betydligt bättre än var jag var för 2,5 år sedan, då jag räknade kalorier konstant, mätte upp mat osv. vägrade äta bröd, pasta, potatis, fett osv. nu äter jag typ det jag känner för. visst, jag äter väl antagligen vad som klassas "för lite", men jag orkar inte bry mig. jag är ofta inte jättehungrig. jag äter när jag är hungrig, och då äter jag vad jag vill. jag väljer ofta nyttig mat, ja. jag får ångest av onyttigheter, godis, glass osv. och jag tycker inte det är värt att utsätta mig själv för den ångesten jag får. och hur jag skäms efteråt. hur jag vaknar upp dagen efter och känner att något är fel på en gång... det är inte roligt.
jag kan äta festligare saker tillsammans med folk, då tycker jag att det är mer värt och jag får inte lika mkt ångest när andra äter. t.ex. vid middagar osv. men att sitta och vräka i sig godis själv ser jag ingen mening i. för jag njuter inte ens. jag bara äter upp det och mår dåligt sen... det är bara jobbigt.
och fortfarande, jag står och velar när jag ska äta. vilket är nyttigast? är det för mkt kolhydrater, osv...
jag tycker att jag äter normalt, vet egentligen inte vad som är normalt, men jag jämför mig nu som när jag knappt åt öht. idag t.ex.:
frukost: yoghurt ca 2-3 dl (3% fett - det ni! förut åt jag 0,1 % yoghurt bara, eller 0,5) med 1 banan och te.
lunch ca 3 timmar senare: ruccola, ½ burk kikärtor, lite fetaost, tomater, morot
sen har jag promenerat 40 min och har tänkt promenera mer idag. jag är inte hungrig och jag svälter mig själv inte. verkligen inte. jag äter det jag behöver liksom... antar att min magsäck inte är så stor.
vet inte vad jag skriver för just nu, men är ändå typ ingen som läser detta så jag skriver mest för mig själv.
ha en bra dag.
men jag känner mig fortfarande tjock. mina ben ser ut som elefantlår.
jag vet att jag fortfarande är ätstörd, men jag tänker inte sätta ngn etikett på mig själv. jag är den jag är. jag är betydligt bättre än var jag var för 2,5 år sedan, då jag räknade kalorier konstant, mätte upp mat osv. vägrade äta bröd, pasta, potatis, fett osv. nu äter jag typ det jag känner för. visst, jag äter väl antagligen vad som klassas "för lite", men jag orkar inte bry mig. jag är ofta inte jättehungrig. jag äter när jag är hungrig, och då äter jag vad jag vill. jag väljer ofta nyttig mat, ja. jag får ångest av onyttigheter, godis, glass osv. och jag tycker inte det är värt att utsätta mig själv för den ångesten jag får. och hur jag skäms efteråt. hur jag vaknar upp dagen efter och känner att något är fel på en gång... det är inte roligt.
jag kan äta festligare saker tillsammans med folk, då tycker jag att det är mer värt och jag får inte lika mkt ångest när andra äter. t.ex. vid middagar osv. men att sitta och vräka i sig godis själv ser jag ingen mening i. för jag njuter inte ens. jag bara äter upp det och mår dåligt sen... det är bara jobbigt.
och fortfarande, jag står och velar när jag ska äta. vilket är nyttigast? är det för mkt kolhydrater, osv...
jag tycker att jag äter normalt, vet egentligen inte vad som är normalt, men jag jämför mig nu som när jag knappt åt öht. idag t.ex.:
frukost: yoghurt ca 2-3 dl (3% fett - det ni! förut åt jag 0,1 % yoghurt bara, eller 0,5) med 1 banan och te.
lunch ca 3 timmar senare: ruccola, ½ burk kikärtor, lite fetaost, tomater, morot
sen har jag promenerat 40 min och har tänkt promenera mer idag. jag är inte hungrig och jag svälter mig själv inte. verkligen inte. jag äter det jag behöver liksom... antar att min magsäck inte är så stor.
vet inte vad jag skriver för just nu, men är ändå typ ingen som läser detta så jag skriver mest för mig själv.
ha en bra dag.
tårar.
jag vill gå. bara gå i flera timmar. förbränna alla kalorier. men det är dumt, jag ska inte. jag bör inte. jag är inte smal. alltså på riktigt. jag är inte det. jag ser tjock ut.
men att gå ut och gå vore som att förlora mot tankarna. mot monstret. varför kom hon tillbaka? jag vill inte.
jag vill ut nu. men jag vågar inte träffa någon. jag bara hatar mig själv nu. tjock, ful, fet. kroppen suger säkert åt sig minsta kalori. lägger på sig allt på en gång. en svullen mage som står ut som en ballong. kjolen sitter åt. jag vill bli hög. vill inte må såhär nu.
skulle inte ätit. jag visste väl det. ingenting blir bättre. nu räknar jag överslag:
frukost: havregrynsgröt 100 (1 dl fiber-) 1 banan 120?
lunch: 4 vindruvor, kaffe med mjölk, 1 äpple (ja jag är asdålig på att äta på dagen) 100
mellanmål: kaffe m mjölk 60
middag: max ½ kycklingfilé 50, sallad, avokado ½, 3-4 oliver, 1 liten brödbit 300 säger vi
kvällsmål: 1 äpple, 1 stor daimtårtbit, 1 kexchoklad, 4 skorpor, lite briost säkert 900 kalorier...
totalt 1500 på en dag och så har jag promenerat 1 timme idag...
men ändå...1500 är normalt, jag vet. men jag har ätit mer än hälften kl 21 på kvällen. jävla fetto. allt kommer sitta på magen imorn. kommer väga 1000kg. vägrar väga mig på aslänge. jag vill dö.
snälla, snälla. låt mig slippa må såhär.
men att gå ut och gå vore som att förlora mot tankarna. mot monstret. varför kom hon tillbaka? jag vill inte.
jag vill ut nu. men jag vågar inte träffa någon. jag bara hatar mig själv nu. tjock, ful, fet. kroppen suger säkert åt sig minsta kalori. lägger på sig allt på en gång. en svullen mage som står ut som en ballong. kjolen sitter åt. jag vill bli hög. vill inte må såhär nu.
skulle inte ätit. jag visste väl det. ingenting blir bättre. nu räknar jag överslag:
frukost: havregrynsgröt 100 (1 dl fiber-) 1 banan 120?
lunch: 4 vindruvor, kaffe med mjölk, 1 äpple (ja jag är asdålig på att äta på dagen) 100
mellanmål: kaffe m mjölk 60
middag: max ½ kycklingfilé 50, sallad, avokado ½, 3-4 oliver, 1 liten brödbit 300 säger vi
kvällsmål: 1 äpple, 1 stor daimtårtbit, 1 kexchoklad, 4 skorpor, lite briost säkert 900 kalorier...
totalt 1500 på en dag och så har jag promenerat 1 timme idag...
men ändå...1500 är normalt, jag vet. men jag har ätit mer än hälften kl 21 på kvällen. jävla fetto. allt kommer sitta på magen imorn. kommer väga 1000kg. vägrar väga mig på aslänge. jag vill dö.
snälla, snälla. låt mig slippa må såhär.
enfuckindaimtårtbit.
nu kom ångesten, igen.
jag kan ha stl 25 i byxor och sitter här med andnöd. jag orkar inte. jag ser mig själv som världens fläskberg som traskar omkring. och rädslan att bli tjock igen är större än nånsin. jag måste tillbaka dit. nu.
har ätit idag: gröt med en banan, en kopp kaffe och ett äpple, kycklingsallad till middag. och nu på kvällen åt jag en kexchoklad och en bit daimtårta och fyra skorpor. jag bara skakar. är så himla rädd...
vill bara sova nu. sova bort hela dagen. hur fan ska jag kunna bli normal? jag är skiträdd. och tankarna kommer tillbaka; imorn måste du gå en långpromenad innan frukost, träna, inte äta nånting. men jag orkar inte. ska jag gå runt såhär varje gång jag äter mer än vanligtvis? hur många kalorier är det i daimtårta? hur många kalorier i kexchokalden: JO FUCKING 250 kalorier. och i daimtårtan säkert 500 kalorier - säkert mer. kändes inte ens gott. banra åt i onödan. jag vill inte må såhär. jag vill inte det. jag är så tjock och så ful. jag kommer väga typ 60 kg imorn. är asrädd att mina nyckelben ska försvinna. att benen ska sitta ihop som elefantlår. att revbenen ska sluta synas.
det är mina farhågor i denna stund. jag kan inte koncentrera mig. hur kunde jag äta sådär mkt? jag vill inte tappa kontrollen. jag är så inihelvetes rädd att sluta som förra våren. det får ALDRIG hända. skillnaden nu är att jag vet vad som väntar mig om jag hamnar där igen - och ALDRIG ALDRIG ALDRIG. det hemska är att detta beteende begränsar mitt liv så mkt. de senaste tre månaderna har jag levt normalt och mått bra. men ändå har jag inte gjort allt jag velat, jag har inte kunnat - pga ätstörnignarna. jag har levt på den säkra sidan... helt sjukt och patetiskt; vadå säkra? aldrig antagligen ätit över 1500 kalorier per dag...
det här inlägget blir helt osammanhängande. jag vet. men jag skiter i det. jag bara skriver tankarna. jag vet inte varför det blev såhär? jag vill spy upp allt jag ätit. släcka lampan, sova och glömma att jag lever. inte vakna upp. det är så det känns. jag är så misslyckad. allt för att jag åt. ni anar inte hur skamsen jag känner mig; vilka skuldkänslor jag får? socker. kolhydradet. fett. kalorier...
och det är fan inte värt det.
jag saknar honom. jag saknar närhet.
jag kan ha stl 25 i byxor och sitter här med andnöd. jag orkar inte. jag ser mig själv som världens fläskberg som traskar omkring. och rädslan att bli tjock igen är större än nånsin. jag måste tillbaka dit. nu.
har ätit idag: gröt med en banan, en kopp kaffe och ett äpple, kycklingsallad till middag. och nu på kvällen åt jag en kexchoklad och en bit daimtårta och fyra skorpor. jag bara skakar. är så himla rädd...
vill bara sova nu. sova bort hela dagen. hur fan ska jag kunna bli normal? jag är skiträdd. och tankarna kommer tillbaka; imorn måste du gå en långpromenad innan frukost, träna, inte äta nånting. men jag orkar inte. ska jag gå runt såhär varje gång jag äter mer än vanligtvis? hur många kalorier är det i daimtårta? hur många kalorier i kexchokalden: JO FUCKING 250 kalorier. och i daimtårtan säkert 500 kalorier - säkert mer. kändes inte ens gott. banra åt i onödan. jag vill inte må såhär. jag vill inte det. jag är så tjock och så ful. jag kommer väga typ 60 kg imorn. är asrädd att mina nyckelben ska försvinna. att benen ska sitta ihop som elefantlår. att revbenen ska sluta synas.
det är mina farhågor i denna stund. jag kan inte koncentrera mig. hur kunde jag äta sådär mkt? jag vill inte tappa kontrollen. jag är så inihelvetes rädd att sluta som förra våren. det får ALDRIG hända. skillnaden nu är att jag vet vad som väntar mig om jag hamnar där igen - och ALDRIG ALDRIG ALDRIG. det hemska är att detta beteende begränsar mitt liv så mkt. de senaste tre månaderna har jag levt normalt och mått bra. men ändå har jag inte gjort allt jag velat, jag har inte kunnat - pga ätstörnignarna. jag har levt på den säkra sidan... helt sjukt och patetiskt; vadå säkra? aldrig antagligen ätit över 1500 kalorier per dag...
det här inlägget blir helt osammanhängande. jag vet. men jag skiter i det. jag bara skriver tankarna. jag vet inte varför det blev såhär? jag vill spy upp allt jag ätit. släcka lampan, sova och glömma att jag lever. inte vakna upp. det är så det känns. jag är så misslyckad. allt för att jag åt. ni anar inte hur skamsen jag känner mig; vilka skuldkänslor jag får? socker. kolhydradet. fett. kalorier...
och det är fan inte värt det.
jag saknar honom. jag saknar närhet.
